20 december
Idag är det bara fyra dagar kvar till julafton. Oj. Jag känner mig inte alls förberedd..... Var skall man få tiden ifrån? Det känns som man inte hinner något alls, som om man står i sirap och inte kommer någon vart. Nej, man jobbar för mycket det är det som är felet. Fast, vad skall man göra? Pengarna behövs ju...
Idag körde vi in till Torns och tränade för Camilla. Vi skall köra minst en gång i veckan, dels för att träna lastning, dels för att miljöträna Korint så mycket som möjligt. Idag gick det jättebra. När vi skulle köra iväg gick hon in direkt, men backade utr två ggr igen. Tredje gången gick hon snällt in och stod lugnt kvar. Gissa om vi blev glada. Väl framme på Torns skrittade Karin lite genom allén mellan hästhagarna. Korint var spänd som en stålfjäder, redo att flyga i luften vilken sekund som helt. Hon gjorde dock inte så mycket. En gång flög hon i luften och lättade lite i frambenen!
Lektionen började ute i den stora gruspaddocken. Anläggnignen är stor och det går fullt med hästar i alla hagar runt omkring paddocken. Det var mycket för Korint att titta på, men hon klarade det bra. När det sedan började komma ryttare som racade runt galoppspåret som går runt hela anläggningen, ja då ville Korint inte längre snällt trava runt inne i paddocken. Hon blev svår att hålla, så vi fortsatte lektionen inne. Där hade de satt upp vitt dressyrstaket som staketträning, och det var ju jättebra. Hon blängde lite snett på det första gången hon passerade, men fortsatte sedan som om hon inte gjort annat. Utmärkt! Träningen gick jättefint. Det var full aktivitet i ridhuset och Korint trivdes som fisken i vattnet med allt som var runt omkring. När det var hästar nere på vår volt var hon i sitt esse. Plötsligt blev det så att alla bara bytte volt och försvann ur hennes volt. Men HALLÅ, verkade Korint tänka. Vart skall de? Om inte de skall vara här skall inte jag det heller verkade hon resonera. Karin vann dock den kampen ganska enkelt, och hon fogade sig snällt i att vara ensam.
Lockig och ångandes av svett var hon sedan helt nöjd med sin egen insats. Vi gick ut till släpet. Nu var ögonblicket inne. Hur skulle det gå? Hon lufsade snällt in och ställde sig i släpet med en gång. Vi tappade hakan helt. Vad har hänt? Vi är så glada över detta, fast mycket väl medvetna om att det så klart kan komma bakslag!
När vi var klara i stallet åkte vi till Jakriborg och tittade på deras julmarknad. Jakriborg är en jättemysig liten Hansastad som ligger precis utanför Lund. Lägger in bild härifrån. Julmarkanden var fin, men det blåste väldigt kallt, så vi var där inte så länge. i morgon skulle de tydligen ha lite riddarspel där.
Idag körde vi in till Torns och tränade för Camilla. Vi skall köra minst en gång i veckan, dels för att träna lastning, dels för att miljöträna Korint så mycket som möjligt. Idag gick det jättebra. När vi skulle köra iväg gick hon in direkt, men backade utr två ggr igen. Tredje gången gick hon snällt in och stod lugnt kvar. Gissa om vi blev glada. Väl framme på Torns skrittade Karin lite genom allén mellan hästhagarna. Korint var spänd som en stålfjäder, redo att flyga i luften vilken sekund som helt. Hon gjorde dock inte så mycket. En gång flög hon i luften och lättade lite i frambenen!
Lektionen började ute i den stora gruspaddocken. Anläggnignen är stor och det går fullt med hästar i alla hagar runt omkring paddocken. Det var mycket för Korint att titta på, men hon klarade det bra. När det sedan började komma ryttare som racade runt galoppspåret som går runt hela anläggningen, ja då ville Korint inte längre snällt trava runt inne i paddocken. Hon blev svår att hålla, så vi fortsatte lektionen inne. Där hade de satt upp vitt dressyrstaket som staketträning, och det var ju jättebra. Hon blängde lite snett på det första gången hon passerade, men fortsatte sedan som om hon inte gjort annat. Utmärkt! Träningen gick jättefint. Det var full aktivitet i ridhuset och Korint trivdes som fisken i vattnet med allt som var runt omkring. När det var hästar nere på vår volt var hon i sitt esse. Plötsligt blev det så att alla bara bytte volt och försvann ur hennes volt. Men HALLÅ, verkade Korint tänka. Vart skall de? Om inte de skall vara här skall inte jag det heller verkade hon resonera. Karin vann dock den kampen ganska enkelt, och hon fogade sig snällt i att vara ensam.
Lockig och ångandes av svett var hon sedan helt nöjd med sin egen insats. Vi gick ut till släpet. Nu var ögonblicket inne. Hur skulle det gå? Hon lufsade snällt in och ställde sig i släpet med en gång. Vi tappade hakan helt. Vad har hänt? Vi är så glada över detta, fast mycket väl medvetna om att det så klart kan komma bakslag!
När vi var klara i stallet åkte vi till Jakriborg och tittade på deras julmarknad. Jakriborg är en jättemysig liten Hansastad som ligger precis utanför Lund. Lägger in bild härifrån. Julmarkanden var fin, men det blåste väldigt kallt, så vi var där inte så länge. i morgon skulle de tydligen ha lite riddarspel där.
Kommentarer
Trackback
