lundawelshar

Nu skall jag uppdatera flitigt. Tur att det finns folk med lite bloggkoll!!!
Efter helgen som varit känner jag mig fortfarande rätt mör... Just det. Jag har ju inte berättat om den... Vill ni höra?
Lördag: Stiger upp 05,10 och rastar fyra hundar. Vanliga morgonbestyr med duschning (av mig alltså) och utfodring (av mig och jyckarna) och sedan iväg till jobbet. 07,00 påbörjar syster Persson arbetspasset och jobbar non-stop fram till 21,30 då min arbetsdag är slut, (den arbetsdag som är avlönad alltså!). Kör direkt till stallet för kvällsfodring. Kommer hem vid 22,30 då jag börjar städa iordning den värsta kaosen. (tre tonåringar har härjat ostört hela dagen. Funderar på att sätta in övervakningskameror och speakersystem hemma).

23,15 sätter jag mig faktiskt hela 15 minuter. Får därefter sms från Karin som är hos en kompis, att jag kan komma och hämta henne kl 00,00. Jag ger mig tappert ut i natten och börjar köra mot Värpinge. När jag svänger in på Trollebergsvägen händer det. Konstig känsla i bilen och så det där slochande ljudet... "NEEEEEEEEJ. Jävla helvetes skit!" vrålar jag rakt ut. Därefter fortsätter jag att köra vägen fram på ett punkterat däck eftersom jag behövde lite tid på mig för att komma på vad fan jag skulle göra... Jag stannar till slut, går ut och inspekterar skiten, sätter mig i bilen och funderar på om det är lönt att ta till lipen. Därefter skriker jag "JAG HATAR MITT LIV" och tycker synd om mig själv en stund. Sen ringer jag pappa. Pappa Anders får omtöcknad ge sig ut och hjälpa mig att hitta reservdäck, verktyg mm, vilket inte var det lättaste. Fan vad många fack det finns i en Mazda, visste ni det?

01,15 var vi klara med punkan och Karin och jag puttrade hemmåt. Nu hade jag kraftig ångest för söndagen. Jag skulle ju köra både till Malmö och Karlskrona, men inte på ett reservdäck, det insåg till och med jag. Alltså. Sänggående ca 02,00 och uppstigning igen 05,30. 06,00 byte till sommardäck. Sätter på det sista. Då är självmordet ytterst nära. Det är ingen luft i det. Om det är punka i det haär däcket kommer jag att göra något mycket drastiskt vrålade jag. Jag fick ta mig till statoil och pumpa upp det. Som tur var verkade det hålla luften, och nu hade Johanna och jag bråttom till Malmö och utställningarna där. Vi skulle ju ställa ut Sandie, och medan jag bytte däck för glatta livet stod Johanna och prövade mitt redan ansträngda tålamod genom att upprepade gånger säga saker som " JAHA mamma. Nu missar vi utställningen" och "Skall det ta så lång tid, det är väl typiskt" mm mm. Då är det bra att ha en trasa att bita till om kan jag säga...

Vi kom till Malmö och var klara där 13,15 då vi körde direkt till Lund igen. Stannade på MC D och handlade snabbmat, körde hem och bytte hund till Ronja, och körde omedelbart upp till Karlskrona. Där parade vi henne med underbara Joker, och sedan var det bara att påbörja hemfärden. Vid det här laget var mina ögon rödsprängda av trötthet jag jag säga. 20,15 kom vi i alla fall hem igen....

Ja, mina vänner. Det var min helg, och tyvärr är inte detta tempot helt ovanligt i mitt liv. Jag måste nog försöka lugna ner mig lite tror jag!!!!

Så, efter att ha jobbat även måndagen, var denna tisdag välkommen. Jag var ledig! Eller??? Hundarna skulle rastas, ´huset skulle städas, mat skulle handlas, tid skulle beställas till service på bilen, Karins ridstövlar skulle lämnas in på lagning och en cykel skulle lämnas in till verksatn. Sen skulle barnen hämtas i skolan och middag skulle lagas. Sen skulle Karin hoppträna och så kom man äntligen hem kl 22,00 igen....

GOD NATT