lundawelshar

Idag släppte vi ihop Korint met Freja. Freja är ett 18 år gammalt new forest sto, c-ponny. Den första stunden gick det bra, sedan blev Korint en pitbull terrier,  jagade Freja och var urtaskig. Hoppas hon blir snäll igen. Beskåda även de vackra storkarna som brukar komma och hälsa på oss nästan varje dag!

Idag fyller Johan 16 år. Jösses vad han har gått och blivit stor. Bara för ett litet tag sedan var han en liten lintott som satt i mammas knä och lyssnade på saga och tittade på film. Nu... Ja han sitter ju inte i knät precis! Nä, nu är det kompisar och flickvännen som gäller. Det är knappt man ser röken av honom, men det är ju så det skall vara. Det är så roligt nu när de är lite större också! Det är en go kille med hjärtat på rätta stället och en jägarns stor portion av humor. En go och omtänksam son och storebror, det är han, och vi grattar så mycket och önskar honom så klart ett härligt år fram till nästa födelsedag!
Idag hade han önskat mammas hemmalagade lasagne till middag. Det fick han så klart med en god bönsallad till. På kvällen kom mormor och morfar på kaffe och prinsesstårta. Bilder från dagen kommer!

Idag var vi ute och red Korint en liten stund. Karin skrittade henne 30 minuter så hon fick röra sig lite. Hon gick väldigt fint, men var spänd som en stålfljäder. Gick och laddade lite kändes det som, men hon gjorde inget. Sedan släppte vi henne i hagen igen. Hon går själv i hagen bredvid Freja, en new forestponny som är 16 år gammal. Hon är c-ponny och en riktig argbigga!!!

På eftermiddagen pysslade vi med henne en lång stund. Vi ryktade, masserade, gosade och pussade på henne. Det gillade hon, men hon är fortfarande spänd och lite orolig! Karin gick och ledde henne en stund på eftermiddagen men då var hon minsann lite busig. Hon stegrade sig och busade, men det löste sig. Vi vet ju att hon är spänd och undrar lite vart hon har kommit. dessutom är hon ju så ung. Vi kommer att testas ett tag till förmodar jag!!!!!!! Vi älskar henne redan och hon är supertrevlig! Hon är stor! Större än vad jag först trodde faktiskt!

I stallet finns ett tyskt ridponnysto som Alice precis köpt. Hon och Korint är otroligt lika faktiskt! Sara heter hon! Ser ut som Korint fast mindre!

Idag kom vintern till Skåne! Snön vräker ner och det är glashalt. Hoppas det snart försvinner.

Igår körde vi den långa och lite dryga vägen till Taberg och hämtade vår efterlängtade Korint! Jag var ganska orolig inför den långa resan med en ung häst i släpet, men det gick jättebra. Hon stod snällt hela vägen. När vi väl kom hem visade det sig att hon kommit lös i transporten och stod och åt halm och hö för glatta livet! Väl hemma var hon lite ostadig på benen när hon lastades ur och hon blåste oroligt när vi ledde omkring henne på gårdplanen. Det var becksvart och hon gillar tydligen inte mörkret riktigt. Hon installerade sig snabbt i boxen och verkade må bra.

Här kan man se henne när hon lämnar sitt gamla hem i Småland. Måste säga att det var synnerligen trevliga människor som sålde Korint och vi skall göra allt vi kan för att hålla kontakt med dem. De var oerhört sympatiska! Det märks att Korint har haft det superbra.

Idag besiktigades Korint och hon gick igenom felfritt!!!! I morgon sticker vi upp och hämtar hem henne! Gissa om vi längtar?! Det som oroar mig är två saker: Väglaget och att hon skall bråka i transporten. Väglaget skall ju inte vara det bästa. Pratade med Emelie (som säljer Korint) och de hade snö nu.... BLÄ! Det skall väl snöa lite i morgon också om jag förstod väderleksrapporten rätt.  Sen får man ju hoppas att den kära Korint låter sig transporteras snällt och fint hela vägen till Skåne.....
Jag jobbar i natt och vi skall åka direkt i morgon bitti. Alltså har jag bett min kära fader att köra upp i morgon så jag kan sova i bilen. Det är ju lite mysigt att göra det så det stör mig inte.
Vi hörs igen!

Hej igen! I torsdags var vi i Taberg, utanför Jönköping, och provred en häst vi fått nys på! Detta var vad vi letat efter och vi slog till direkt. Nu skall hon bara besiktigas.....Detta är en femåring, alltså en mycket ung häst, som har fina anlag. Pappan, Willoways Golddigger RNF 127, har vunnit SM-guld i dressyr (1999 har jag för mig att det var)! Hon har att brås på alltså. Hon har ett mycket trevligt steg och vi hoppas att hon med rätt träning kan utvecklas till något riktigt bra. Här ser vi när Karin får en puss av henne.
Nu när vi provred var hon piggelin. Det var kolmörkt ute och hon blev störd av Mickel Räv som strök omkring och spanade på oss. Detta gillades inte av den lilla fröken! När Mickel gett sig av visade hon att det var något annat läskigt som fanns där ute i mörkret... Jodå. Det stod en liten flock med små söta (fast vääääldigt farliga!!!!) rådjur och tittade på oss. De undrade nog vad vi höll på med. Till slut över¨vann Korint sin rädsla för dessa blodtörstiga bestar och hon kunde börja slappna av och då gick hon riktigt bra! Oh, vad vi längtar tills hon kan komma hem och vi kan få börja träna henne!!!

Vi har haft glädjen att få passa Miso denna vecka! Hon skall ju vara hos oss varannan vecka året ut, och det är jätteroligt!För er som eventuellt inte vet vem Miso är, kan jag tala om att det är en av Ronjas döttrar. Den som hette Gimme som liten. Bläddra bakåt i bloggen så ser ni henne. Nu är hon stor, snart ett år, och har vuxit om mamma Ronja. Hon är så klart ett riktigt yrväder, som alla welshvalpar är, men jag tycker trots allt att hon är riktigt hanterbar. Denna veckan är det bara några saker som gått i kras. När hon var ensam hemma (ja, de andra hundarna var så klart hemma också, så helt ensam var hon ju inte), lyckades hon sätta på en spisplatta på fullt ös. Herre Gud, man får ju ett nervsammanbrott på de där jyckarna ibland..... Johan kom som tur var hem från skolan och upptäckte eländet, annars vet man inte vad som hade hänt. Nu får jag alltså asa fram spisen, dra ur kontakten och putta tillbaka den, varje gång jag går till jobbet. Samma procedur när jag kommer hem, fast då sätter jag givetvis i kontakten då så klart... Fatta vad knäckt jag var första dagen när jag skulle laga mat och satte på spisen och den aldrig blev varm. Jävlar, tänkte jag ödmjukt. Nu har spishelvetet gått sönder också. Ja det är ju bara det som skall hända också, tänkte jag optimistiskt, innan jag kom på att jag skulle kanske sätta i den där kontakten innan jag kunde förvänta mig värme i plattan!!!!! Humöret steg snabbt igen, och vi fick mat även den dagen!

Hundarna funkar fint ihop. Ronja bryr sig som vanligt inte alls, Bella är en pitbullterrier när hon tycker att Miso stökar för mycket, och en riktig lektant när hon tycker att Miso är rolig. Sandie och Miso är bästa vänner alltid faktiskt. De är oskiljaktliga. De ligger och sover jämte varandra, dricker vatten ur samma skål samtidigt, Sandie gnager vänligt på Miso, vilket Miso i fulla drag njuter av. De är så söta ihop. OH! Vi älskar verkligen våra hundar, och till dem räknar vi även Miso så klart. Hon är ju lite vår i alla fall, det tycker i alla fall Ronja!
Nu har hon åkt hem till matte, men kommer åter om en vecka!

Idag har vi varit och ställt ut Sandie på Malmö Mässhallar. Det gick kanon. Hon fick Första pris, Hederspris och Bäst i Ras!!! Vi blev så glada. I stora finalen sedan åkte vi ut, men vi är ju såklart glada att hon plockade hem det hon gjorde! Vi sätter in bilder snart!

Vår lilla Kompis, som den nya hästen heter, visade sig vara skadad i tre av sina ben. Vi visste inte om detta, utan det visade sig vid besiktningen av henne när vi skulle hämta henne. Köpet har således gått tillbaka. Detta var ett stort bakslag för oss då hon var så trevlig och verkade så lovande. Vi hann aldrig ens hämta hem henne. Luften gick ur oss lite, men nu har vi tagit nya tag och är ute på hästmarknaden igen. Till helgen bär det av till Allingsås, där vi har hittat en trevlig häst. Vi får hoppas att detta kan vara någonting för oss och att den är frisk och stark.....